﻿"Swårigheten torde blifwa mindre med
Europas ſtormagter än med de ſmå mag=
terna på Balkanhalſön. Grekland är myc=
ket upphetſadt. Det har alltid anſett Bal=
kanbergeu ſom ſin naturliga gräns, och att
ſe dem infattade i ett nytt och förſtoradt
Bulgarien är en ſtöt åt deß förhoppningar.
San Stefanotraktatens Bulgarien gick lik=
wißt långt utom Öſtrumeliens gränſer, det
inneſlöt äfwen Macedonien, och ſannolikt
frukta grekerne att furſt Alexanders tillwä=
gagående nu är ett ſteg i ſamma rigtning.
Bäſta fättet att undwika ett ſådant reſultat
är att på diplomatiſk wäg bekräfta det ſa=
kernas tillftånd ſom furſt Alexander och bul=
garerna åwägabragt och ſåmedelſt kring den
nya ſtaten draga en grånslinie, ſom den
ſannolikt ej kommer att öfwerſkrida. Sta=
terna ſöder om Donau ſynas ſtorligen frukta
att någon af dem ſkall få öfwerwigt öfwer
de andra. Det är dock ingalunda wißt att
de båda Bulgariernas union ſkulle gifwa dem
öſwerwigten på Balkanhalfön. Hwilken ſtat
ſom får den ledande platſen bland ſydöſtra
Europas kriſtna famhällen kommer att bero
af krafter, ſom nu icke kunna mätas, och af
en händelſernas kedja, ſom det klaraſte för=
utſeende ännu ej kan ana. Allt hwad en
wis politik kan göra är att lemna wägen
fri och låta den ſtat få hegemonien, ſom wi=
ſar ſig mägtig att förwärfwa och utöfwa
den".